5 km senare

Nu är man hemma igen efter att sprungit 5 km med VårRuset, riktigt roligt faktiskt, det trodde jag inte. Jag har alltid ogillat att springa framför människor, men nu var det ju 1000 okända damer man sprang bland, så det var skönt... Jag är inte speciellt nöjd med mitt resultat men men... Jag är helt ur form, men jag joggade iaf hela biten! Jag ger aldrig upp... Att stanna på vägen är lika med misslyckande för mig. Men då dömer jag absolut ingen annan, men jag har höga krav på mig själv, väldigt höga krav... Fast det ska man ha, annars ger man upp mitt i allt...

Jag funderar på att anmäla mig till Tjejmilen som går av stapeln i slutet av augusti i Stockholm. Det skulle vara riktigt kul faktiskt. Till dess hinner man ju träna sig i form också = )! Aja, vi får se hur det blir med det...



Läste i tidningen idag att nästan var fjärde svensk är beredd på att rösta på ett parti som vill inskränka invandrarnas rättigheter (!) (källa, Integrationsverket). Dessutom har andelen som helt instämmer i påståendet "infödda svenskar bör komma före invandrare när det gäller jobb, bostäder och bidrag" ökat från 12% till 14%... Det är så hemskt att intergrationen går åt så fel håll. Nästan var 4e svensk vill inskränka invandrarnas rättigheter! Man blir ju mörkrädd. Hur kan man i ett demokratiskt och jämställt land gå åt så fel håll? Hur kan man leva med sig själv när man vet att man vill att vissa ska ha det sämre och svårare än andra? Nästan var fjärde svensk.. Jag förstår det inte...

Hur kan man låta det ske?

 

Har du på dig en minikjol, tajt topp och dessutom druckit lite? Var väldigt vaksam på vägen hem, för om du skulle bli utsatt för en våldtäkt, läggs skulden först och främst på dig. Uppmärksamheten dras till vilket tillstånd du var i. Om du var för utmanande klädd är det inte killens fel att ditt nej inte betydde något, hans primitiva instinkter tvingade honom att våldföra sig på dig. Det är i alla fall den signalen som sänds ut idag. Är tjejen full sänker det nästan alltid gärningsmannens dom. Man skulle nästan tro och hoppas att det ska förvärra domen, just för att en alkoholpåverkad tjej inte är vid sitt fullaste medvetande, och inte kan säga nej. Men så är det inte alltså inte.

 

Varje dag våldtas ungefär 6 kvinnor i Sverige, och den siffran ökar för varje år. Då ska man ha i åtanke att de 6 kvinnorna är siffran på anmälda våldtäkter. Om man räknar med de 2500 våldtäkter som anmäls varje år, är det fortfarande bara 10-20% av den verkliga siffran på antal våldtagna kvinnor i Sverige. Av dessa 2500 anmälda fall, går endast ca 300 till åtal, och mindre än 1% av våldtäkterna mot kvinnor bestraffas.

 

Sättet våldtagna kvinnor bemöts och behandlas hos polisen och i tingsrätten är allt annat än acceptabelt. Att få höra att det är ens eget fel att någon våldförde sig på en, för att man hade valt fel kläder den dagen, eller druckit lite för mycket, är troligen det mest kränkande och skadliga som finns för en ung tjej att höra som precis blivit våldtagen. En våldtäkt är inget du glömmer över några månader eller ett par år. Det är något som följer dig, som får dig att tvivla på din säkerhet, på människorna runtomkring dig, och den tillit som krävs för att komma någon nära kan vara nästintill försvunnen, för alltid.

 

En tjejs rykte på skolan, hennes känslor för gärningsmannen, och om hon började träffa killar i tidig ålder är bara exempel på saker som en domstol kan ta hänsyn till, som får killens straff att bli lägre. Istället för att utgå från offrets perspektiv utgår man från hur gärningsmannen uppfattade situationen. Tragiskt, men sant. Trenden att skylla på tjejerna har dock börjat vända, turligt nog. Poliserna börjar göra sitt jobb och behandla de utsatta tjejerna bättre, men att förhindra att våldtäkterna överhuvudtaget sker verkar gå trögare, då antalet våldtäkter ständigt ökar

 

Man kan undra vilka våldtäktsmännen är, men jag tror att alla har en någon bild framför sig om hur man tror att de ser ut. En halväcklig man i 40-50 års ålder som det skriker pervers om, eller en skum invandrare som man tyckt uppfört sig konstigt? Man kan inte ha mer fel. Våldtäktsmannen kan vara din trevliga granne, snyggingen på din skola, en vän till dig eller

t om din pojkvän. Nästan alla människor har på ett eller annat sätt haft kontakt med en man som har eller är fullt kapabel till att våldta någon eller på ett eller annat sätt utnyttja någon sexuellt. Hemsk tanke, eller hur? Men går man igenom statistiken och alla människor man dagligen kommer i kontakt med är det nästan oundvikligt att förneka den sanningen.

Men det är inte bara bland oss vanligt folk som fördomarna råder, utan även i domstolarna. 90% av Sveriges invandrare har aldrig brottsregistrerats. Men eftersom invandrare är överrepresenterade i de mest utsatta grupperna i samhället, syns de också i brottsstatistiken.

Forskning visar att risken att dömas för brottet ökar om den åtalade kommer från ett land utanför Västeuropa. Idag är det invandrarkillar som får representera de främmande, de som inte är integrerade i samhället med värderingar som inte går ihop med våra, som ofta anses som dåliga. Det gäller främst inställningen man tror de har till kvinnor. Genom att bygga upp dessa fördomar, är det mycket lättare att peka ut invandrare som våldtäktsmän än den svenska grannpojken som man aldrig skulle kunna tänka sig. Trots att de förmodligen är de som troligast begått de brotten.

 

Egentligen kan man inte jämföra ett helt land med en storstad, men jag har tagit mig den friheten och gjort det ändå. Det bor ungefär 9 miljoner invånare i Sverige, och 8.1 miljoner invånare i New York. Jämför man statistik mellan antalet våldtagna här och i New York ser att man det anmäls nästan dubbelt så många våldtäkter i Sverige än där. Enligt Amnesty International våldtas det ungefär 700 000 kvinnor enbart i USA per år. I ett land där fängelserna är överfulla, och alla sorts brott ökar, går staden New York emot den trend som råder i övriga USA. Fängelserna i New York står tomma. Alla sorts brott har minskat betydligt, och poliserna kan nu ta itu med anmälningar som oljud från glassbilen på allvar, något som var omöjligt för 20 år sen. På bara ett decennium har staden blivit en av världens säkraste mångmiljonstäder. Genom att öka antalet poliser i staden (det finns över dubbelt så många poliser i New York som det finns i hela Sverige), genom att skapa en trygghet bland människorna genom att t.ex. försäkra att det finna civilklädda poliserna i tunnelbanorna har fått brotten att minska. Självklart har andra faktorer också spelat in, men främst har allt handlat om resurser.

 

Om en storstad som New York kan vända på trenden, kan få kvinnor att känna sig tryggare borde väl Sverige inte ha några problem med det heller? Vi vill väl inte vara sämre än ett land där det sker mer än en våldtäkt för varje minut som går?

 

Personligen tycker jag att man måste skärpa straffen för våldtäkter. Människor ska inte få gå runt obestraffade, eller bara behöva sitta några månader i fängelse efter att ha förstört en annan människas liv. Det är helt oacceptabelt. Varför ska vi tjejer inte få känna sig trygga när vi går hem?

 

 

Lite källförtecknigar:

c/extra/news/?module_instance=3&id=173

http://www.bra.se/extra/pod/?module_instance=12&action=pod_show&id=227

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=300479&previousRenderType=2


Lite statistik

32 %: Offret är 15 år eller äldre har en nära relation med gärningsmannen. När dessa brott anmäls, anmäls över av hälften av fallen i samband med andra brott, framför allt misshandel. Våldtäkten är alltså ingen enskild händelse utan ingår i ett mönster av utsatthet på kvinnan.

 

27%: Offret och gärningsmannen är ytligt bekanta. t.ex. träffas samma kväll

 

20 %: Offret är obekant med gärningsmannen.

Offrens ålder är lågt. 29% är under 18 år, och anses alltså som barn enligt FN:s barnkonvention.

 

26% av de anmälda våldtäkterna mot barn under 15 år är gärningsmannen en familjemedlem eller släkting. Ofta är gärningsmannen offrets far, styvfar eller syskon.

 

Genomsnittålder på offren på brotten mot barn, är 9 år.

13 procent av offren är pojkar.

I dessa fall är det inte ovanligt att barnet utsatts för flera våldtäkter under en längre tidsperiod, och att det dröjt mer än ett år innan det gjorts en anmälan.

 

 


Jag anklagar dig...fortfarande...

Jag anklagar... Dig... Du, allt beror på Dig. Alla misstag, alla fel i världen beror på Dig.

Jag anklagar Dig, för att vår värld ser ut som den gör idag, jag anklagar Dig för människors lidande och sorg, människors tårar och förluster. Jag anklagar Dig för att oskyldiga människor dör.
Du säger att Du bryr Dig om "de stackars barnen" i Afrika? Som varje dag svälter ihjäl, men ändå är det, det enda Du gör. Du säger att du bryr Dig, men Du visar det inte, Du gör ingenting. Aldrig har jag sett Dig röra ett finger för att hjälpa någon i Din närhet, i Din frånvaro. Aldrig har jag sett att Du gör något av det du säger att Du vill göra, för någon annan. Det är så lätt att hjälpa någon säger Du. Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon, men det har bara blivit ord för mig, tomma, obetydliga, vardagliga ord som ska få Dig att verka vara en god samarit. Hur kan Du leva med Dig själv när Du vet att så många människor runtom i världen lider, dör....När Du vet att så många har det dåligt. Så många som ser sina nära och kära dö. Människor som tvingas ta sina egna liv, för att bibehålla andras.

Till att börja med kan jag berätta om den gången vi såg på nyheterna, och Du såg svältande barn med uppsvällda magar och flugor runtom sig, och insåg att det var en helt normal vardag för dem. Du blev ledsen och illa berörd. Hur kan någon tillåta det hända frågade Du. Nu frågar jag Dig, hur kan Du tillåta något sådant hända? Allahålla andras. Föräldrar som tvingas sälja sina barn till människosmugglare, pedofiler, hallicker...för att kunna överleva. Hur kan Du acceptera det? Hur kan Du leva med dig själv?


Man kan alltid göra något, höja rösten, visa att man bryr sig. Du tror att det inte gör någon skillnad, men jag vill bevisa motsatsen. Ställ Dig upp, framför Din åsikt, och Din nästa gör likadant. Var en förebild, visa vägen. Men Du väljer att skylla på Din nästa, som för det hela vidare, och en ond cirkel tar sin början.

Ett annat viktigt argument mot Dig är Din brist på uppmärksamhet. Du väljer att se bort när människor ber om hjälp. När hjälporganisationer ber om Din hjälp. När de berättar och redovisar hur Du faktiskt kan göra en skillnad. Men det ser inte Du. Du väljer att inte se, för Du vill inte se det. Att hjälpa någon annan är något man säger, ingenting man gör.

Mitt sista, och kanske viktigaste argument är Din likgiltighet och lathet.
Han gör ingenting åt saken, varför ska jag?? Du jämför Dig själv med andra idioter, men ser inte de människor som faktiskt ställer upp.

Om inte världens ledare kan göra någon skillnad, varför ska någon lyssna på mig?
Du selekterar ut det Du vill höra och se, ur det som median framför och visar Dig, och Du tror att ett möte mellan två starka makthavare är allt som sker. Du väljer att se bort när demonstrationerna, protesterna visas. När demonstranterna ber om Din hjälp.

Jag tar tag i det någon annan dag?
Görs det inte idag, är det för sent imorgon. Jag säger inte Du är en dålig människa, bara att Du har det där lilla inom Dig för att bli en bättre.

Argumenterande text man skulle skriva i början av ettan..

När ska människor börja bry sig om andra? När ska vi sluta tänka på hur mycket pengar vi kan tjäna, hur bra vi kan få det, och istället börja bry oss om hur andra har det? När ska vi lägga våra själviska intressen åt sidan och öppna ögonen? Idag är människor, med och utan pengar, likgiltiga till fattigdomen, svälten, lidandet i världen. De bryr sig inte, för de orkar helt enkelt inte. Att barn lever på gatan i Colombia, blir våldtagna och smittade med HIV i Sydafrika, berör dem inte...Det är för långa avstånd för att orka bry sig. En vän till mig tyckte att fattiga fick "skylla sig själva". Att de själva hade ansvar för sin livssituation. Alla människor har själva ansvar för sina liv, men vi har ett ansvar vi för dem också. Föds man på gatan, dör man med störst sannolikhet på gatan också. Miljontals människor kan inte själva ta sig ur sin situation, det är vi som har det bra som måste göra en skillnad. Vi är de enda som kan göra skillnad.


Storebror ser dig?

Har ni läst George Orwells bok 1984? Den boken tillhör allmänbildningen, så läs den!
1984 är en
dystopi som skrevs 1948. Det som är skrämmande med den boken är att mycket av det som beskrivs, kan jämföras med vad som händer idag. Den beskriver en värld där människorna ständigt är kontrollerade, där alla mänskliga friheter är ett minne blott. Alla människor är video bevakade dygnet runt, och alla ord som sägs, hörs och registreras av någon.
Man kan dra många parareller med hur det faktiskt ser ut idag. I Storbrittannien, främst i London, är människorna ständigt övervakade av kameror som sitter titt som tätt överallt i staden. Man har räknat ut att varje Londonbo blir filmad/fotad/röntgad tusentals ggr varje dag! Man kan tala både för och emot dessa kameror, de finns ju där för att skydda Londonborna, men lite paradoxalt är det nog att kriminaliteten inte minskat med hjälp av kamerorna. Sen har vi ju den mänskliga integriteten att tänka på... Men men.. det bortser ju dagens politiker och makthavare ifrån varje dag.. Ni har säkert hört om förslaget om telefonavlyssning, hur ställer sig det förslaget till den mänskliga integriteten? Förespråkarna säger att har man vitt mjöl i påsen så har man ingenting att oroa sig över. Men det för rättfärdigar inte förslaget, det får inte förslaget att bli mindre fel.
Det börjar med telefonavslyssning, ett DNA-register, kameraövervakning.. Vad kommer härnäst? Jag undrar vad George Orwell hade sagt om visste vart världen var på väg idag...



Kända citat ur 1984:

"War is peace"     ( "Krig är fred" )

"Freedom is slavery"     ( "Frihet är slaveri" )

"Ignorance is strength"      ( "Okunnighet är styrka" )

"Big brother is watching you"       ( "Storebror ser dig" )