Jag anklagar dig...fortfarande...
Jag anklagar... Dig... Du, allt beror på Dig. Alla misstag, alla fel i världen beror på Dig.
Jag anklagar Dig, för att vår värld ser ut som den gör idag, jag anklagar Dig för människors lidande och sorg, människors tårar och förluster. Jag anklagar Dig för att oskyldiga människor dör.
Du säger att Du bryr Dig om "de stackars barnen" i Afrika? Som varje dag svälter ihjäl, men ändå är det, det enda Du gör. Du säger att du bryr Dig, men Du visar det inte, Du gör ingenting. Aldrig har jag sett Dig röra ett finger för att hjälpa någon i Din närhet, i Din frånvaro. Aldrig har jag sett att Du gör något av det du säger att Du vill göra, för någon annan. Det är så lätt att hjälpa någon säger Du. Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon, men det har bara blivit ord för mig, tomma, obetydliga, vardagliga ord som ska få Dig att verka vara en god samarit. Hur kan Du leva med Dig själv när Du vet att så många människor runtom i världen lider, dör....När Du vet att så många har det dåligt. Så många som ser sina nära och kära dö. Människor som tvingas ta sina egna liv, för att bibehålla andras.
Till att börja med kan jag berätta om den gången vi såg på nyheterna, och Du såg svältande barn med uppsvällda magar och flugor runtom sig, och insåg att det var en helt normal vardag för dem. Du blev ledsen och illa berörd. Hur kan någon tillåta det hända frågade Du. Nu frågar jag Dig, hur kan Du tillåta något sådant hända? Allahålla andras. Föräldrar som tvingas sälja sina barn till människosmugglare, pedofiler, hallicker...för att kunna överleva. Hur kan Du acceptera det? Hur kan Du leva med dig själv?
Man kan alltid göra något, höja rösten, visa att man bryr sig. Du tror att det inte gör någon skillnad, men jag vill bevisa motsatsen. Ställ Dig upp, framför Din åsikt, och Din nästa gör likadant. Var en förebild, visa vägen. Men Du väljer att skylla på Din nästa, som för det hela vidare, och en ond cirkel tar sin början.
Ett annat viktigt argument mot Dig är Din brist på uppmärksamhet. Du väljer att se bort när människor ber om hjälp. När hjälporganisationer ber om Din hjälp. När de berättar och redovisar hur Du faktiskt kan göra en skillnad. Men det ser inte Du. Du väljer att inte se, för Du vill inte se det. Att hjälpa någon annan är något man säger, ingenting man gör.
Mitt sista, och kanske viktigaste argument är Din likgiltighet och lathet.
Han gör ingenting åt saken, varför ska jag?? Du jämför Dig själv med andra idioter, men ser inte de människor som faktiskt ställer upp.
Om inte världens ledare kan göra någon skillnad, varför ska någon lyssna på mig?
Du selekterar ut det Du vill höra och se, ur det som median framför och visar Dig, och Du tror att ett möte mellan två starka makthavare är allt som sker. Du väljer att se bort när demonstrationerna, protesterna visas. När demonstranterna ber om Din hjälp.
Jag tar tag i det någon annan dag? Görs det inte idag, är det för sent imorgon. Jag säger inte Du är en dålig människa, bara att Du har det där lilla inom Dig för att bli en bättre.
Argumenterande text man skulle skriva i början av ettan..
När ska människor börja bry sig om andra? När ska vi sluta tänka på hur mycket pengar vi kan tjäna, hur bra vi kan få det, och istället börja bry oss om hur andra har det? När ska vi lägga våra själviska intressen åt sidan och öppna ögonen? Idag är människor, med och utan pengar, likgiltiga till fattigdomen, svälten, lidandet i världen. De bryr sig inte, för de orkar helt enkelt inte. Att barn lever på gatan i Colombia, blir våldtagna och smittade med HIV i Sydafrika, berör dem inte...Det är för långa avstånd för att orka bry sig. En vän till mig tyckte att fattiga fick "skylla sig själva". Att de själva hade ansvar för sin livssituation. Alla människor har själva ansvar för sina liv, men vi har ett ansvar vi för dem också. Föds man på gatan, dör man med störst sannolikhet på gatan också. Miljontals människor kan inte själva ta sig ur sin situation, det är vi som har det bra som måste göra en skillnad. Vi är de enda som kan göra skillnad.
Jag anklagar Dig, för att vår värld ser ut som den gör idag, jag anklagar Dig för människors lidande och sorg, människors tårar och förluster. Jag anklagar Dig för att oskyldiga människor dör.
Du säger att Du bryr Dig om "de stackars barnen" i Afrika? Som varje dag svälter ihjäl, men ändå är det, det enda Du gör. Du säger att du bryr Dig, men Du visar det inte, Du gör ingenting. Aldrig har jag sett Dig röra ett finger för att hjälpa någon i Din närhet, i Din frånvaro. Aldrig har jag sett att Du gör något av det du säger att Du vill göra, för någon annan. Det är så lätt att hjälpa någon säger Du. Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon, men det har bara blivit ord för mig, tomma, obetydliga, vardagliga ord som ska få Dig att verka vara en god samarit. Hur kan Du leva med Dig själv när Du vet att så många människor runtom i världen lider, dör....När Du vet att så många har det dåligt. Så många som ser sina nära och kära dö. Människor som tvingas ta sina egna liv, för att bibehålla andras.
Till att börja med kan jag berätta om den gången vi såg på nyheterna, och Du såg svältande barn med uppsvällda magar och flugor runtom sig, och insåg att det var en helt normal vardag för dem. Du blev ledsen och illa berörd. Hur kan någon tillåta det hända frågade Du. Nu frågar jag Dig, hur kan Du tillåta något sådant hända? Allahålla andras. Föräldrar som tvingas sälja sina barn till människosmugglare, pedofiler, hallicker...för att kunna överleva. Hur kan Du acceptera det? Hur kan Du leva med dig själv?
Man kan alltid göra något, höja rösten, visa att man bryr sig. Du tror att det inte gör någon skillnad, men jag vill bevisa motsatsen. Ställ Dig upp, framför Din åsikt, och Din nästa gör likadant. Var en förebild, visa vägen. Men Du väljer att skylla på Din nästa, som för det hela vidare, och en ond cirkel tar sin början.
Ett annat viktigt argument mot Dig är Din brist på uppmärksamhet. Du väljer att se bort när människor ber om hjälp. När hjälporganisationer ber om Din hjälp. När de berättar och redovisar hur Du faktiskt kan göra en skillnad. Men det ser inte Du. Du väljer att inte se, för Du vill inte se det. Att hjälpa någon annan är något man säger, ingenting man gör.
Mitt sista, och kanske viktigaste argument är Din likgiltighet och lathet.
Han gör ingenting åt saken, varför ska jag?? Du jämför Dig själv med andra idioter, men ser inte de människor som faktiskt ställer upp.
Om inte världens ledare kan göra någon skillnad, varför ska någon lyssna på mig?
Du selekterar ut det Du vill höra och se, ur det som median framför och visar Dig, och Du tror att ett möte mellan två starka makthavare är allt som sker. Du väljer att se bort när demonstrationerna, protesterna visas. När demonstranterna ber om Din hjälp.
Jag tar tag i det någon annan dag? Görs det inte idag, är det för sent imorgon. Jag säger inte Du är en dålig människa, bara att Du har det där lilla inom Dig för att bli en bättre.
Argumenterande text man skulle skriva i början av ettan..
När ska människor börja bry sig om andra? När ska vi sluta tänka på hur mycket pengar vi kan tjäna, hur bra vi kan få det, och istället börja bry oss om hur andra har det? När ska vi lägga våra själviska intressen åt sidan och öppna ögonen? Idag är människor, med och utan pengar, likgiltiga till fattigdomen, svälten, lidandet i världen. De bryr sig inte, för de orkar helt enkelt inte. Att barn lever på gatan i Colombia, blir våldtagna och smittade med HIV i Sydafrika, berör dem inte...Det är för långa avstånd för att orka bry sig. En vän till mig tyckte att fattiga fick "skylla sig själva". Att de själva hade ansvar för sin livssituation. Alla människor har själva ansvar för sina liv, men vi har ett ansvar vi för dem också. Föds man på gatan, dör man med störst sannolikhet på gatan också. Miljontals människor kan inte själva ta sig ur sin situation, det är vi som har det bra som måste göra en skillnad. Vi är de enda som kan göra skillnad.
Kommentarer
Trackback