who am I? who are you...
Nu har suttit och läst igenom min fysikbok... Jag vet inte riktigt om jag lärt mig något, men det känns bättre såhär... Jag satt till halv två inatt och pluggade fysik... Hade ångest över att jag som max hade pluggat fem timmar (det är lite för en nörd som mig.) fysik.. Men men, inget att göra åt nu.. Det känns rätt skönt att allt är över om några timmar. Jag är nog ganska glad att jag inte kommer ha mitt 20.0 till slutet av månaden...För det hade betytt att jag varit tvungen att välja vad jag vill bli, redan nu. Då skulle det inte finnas någon återvändo om jag antagits till Umåes läkarlinje.. Nej då hade jag bara fått bita ihop och klara av 5 år av vinterdepressioner... Nu har jag chansen, att verkligen ta reda på vad jag vill göra...
Min dröm som liten var först att bli läkare, men sen fann jag min passion för universum och bestämde mig för att bli astronaut. Jag kom t.om in på Rymdgymnasiet i Kiruna, men jag insåg att jag antagligen skulle dö av mörker och kyla så jag stannade kvar i Uppsala... Så jag valde det näst bästa yrket, läkare, istället för astronaut...(dags att komma ner på jorden lixom..hahaha, fattar ni? hahaha, pinsamt va dålig humor jag har...) Jag har alltid vetat att jag kommer hålla på med politiken, oavsett yrke jag väljer...Det är den enda fasta punkten jag har egentligen.. I trean började jag tveka på läkaryrket också... Jag hade fått upp ögonen för Handelshögskolan i Sthlm... Där kunde man bli affärskvinna! Vilken dröm, att sitta i en styrelse och få dra i alla trådar... (Jo, det tar väl ett antal år att nå upp dit...).. Den dagen vi tog studenten, och våra betyg delades ut, kramade min lärare mig och viskade "Nisse, bli inte läkare, du ska bli någon chef på ett företag, du är en ledare". Yff vilken självförtroendeboost det var... = ).. Jag blev hur glad som helst, givetvis, men det gjorde ju inte mina tvivel lättare...
Att bli läkare, hjälpa människor, känns underbart... Men samtidigt vet jag inte om det är det som jag är meant to be.. Det är ett tryggt arbete, man behöver aldrig oroa sig. Det finns inga som kan ställa sig framför dig och din karriär, du bestämmer själv din position... Du bestämmer om du ska tjäna mer eller inte, på det sätt att du själv bestämmer om du vill specialisera dig eller inte. På så sätt är det ett tryggt val.. Medan en civilekonom måste arbeta sig upp, visa framfötterna och ha det där lilla extra, för att nå högre höjder. Frågan är då om man ska kämpa eller ge vika för det trygga livet? Jag vill ha ett jobb där jag är flexibel... Jag kommer nog inte bli kvar i Sverige, och då måste man ha ett eftertraktat jobb som funkar utomlands ---> läkare... Hmm.. Aja, nu har jag ett halvår till på mig att fundera. Egentligen vill jag resa, leva under den terminen...Hitta mig själv, hitta mysiga vattenfall mitt ute i ingenstans... Uppleva massa exotiska djur, träffa nya människor... Jag borde bli diplomat. Jag vill bli diplomat.. Då kan man resa, leva, göra politiska insatser...hjälpa människor och få betalt för det... Finns nog inget jobb som passar mig bättre.. Men diplomatprogrammet känns nästan längre bort än NASA...(Som jag förövrigt vill döpa om till mitt eget namn när jag var liten.. )
Min dröm som liten var först att bli läkare, men sen fann jag min passion för universum och bestämde mig för att bli astronaut. Jag kom t.om in på Rymdgymnasiet i Kiruna, men jag insåg att jag antagligen skulle dö av mörker och kyla så jag stannade kvar i Uppsala... Så jag valde det näst bästa yrket, läkare, istället för astronaut...(dags att komma ner på jorden lixom..hahaha, fattar ni? hahaha, pinsamt va dålig humor jag har...) Jag har alltid vetat att jag kommer hålla på med politiken, oavsett yrke jag väljer...Det är den enda fasta punkten jag har egentligen.. I trean började jag tveka på läkaryrket också... Jag hade fått upp ögonen för Handelshögskolan i Sthlm... Där kunde man bli affärskvinna! Vilken dröm, att sitta i en styrelse och få dra i alla trådar... (Jo, det tar väl ett antal år att nå upp dit...).. Den dagen vi tog studenten, och våra betyg delades ut, kramade min lärare mig och viskade "Nisse, bli inte läkare, du ska bli någon chef på ett företag, du är en ledare". Yff vilken självförtroendeboost det var... = ).. Jag blev hur glad som helst, givetvis, men det gjorde ju inte mina tvivel lättare...
Att bli läkare, hjälpa människor, känns underbart... Men samtidigt vet jag inte om det är det som jag är meant to be.. Det är ett tryggt arbete, man behöver aldrig oroa sig. Det finns inga som kan ställa sig framför dig och din karriär, du bestämmer själv din position... Du bestämmer om du ska tjäna mer eller inte, på det sätt att du själv bestämmer om du vill specialisera dig eller inte. På så sätt är det ett tryggt val.. Medan en civilekonom måste arbeta sig upp, visa framfötterna och ha det där lilla extra, för att nå högre höjder. Frågan är då om man ska kämpa eller ge vika för det trygga livet? Jag vill ha ett jobb där jag är flexibel... Jag kommer nog inte bli kvar i Sverige, och då måste man ha ett eftertraktat jobb som funkar utomlands ---> läkare... Hmm.. Aja, nu har jag ett halvår till på mig att fundera. Egentligen vill jag resa, leva under den terminen...Hitta mig själv, hitta mysiga vattenfall mitt ute i ingenstans... Uppleva massa exotiska djur, träffa nya människor... Jag borde bli diplomat. Jag vill bli diplomat.. Då kan man resa, leva, göra politiska insatser...hjälpa människor och få betalt för det... Finns nog inget jobb som passar mig bättre.. Men diplomatprogrammet känns nästan längre bort än NASA...(Som jag förövrigt vill döpa om till mitt eget namn när jag var liten.. )
Kommentarer
Trackback