- hon, den där nisse '

Utåt är jag förmodligen ganska social.. väldigt social. Mina vänner kan irritera sig på att jag oftast bara skrattar och är glad, och dessutom har jag ganska lätt att träffa nya människor.. Men när allt kommer omkring, när man måste vara ärlig mot sig själv, så är det väldigt få människor som faktiskt känner mig. Seb känner mig.. och min syster.. men sorgligt nog är de dem enda två jag slappnar av med helt.. Seb började jag inte slappna av med förrän efter 4-5 månader.. Jag driver nog ganska mycket, mestadels för att hålla människor på avstånd.. Vägrar vara sårbar.. When you've been fucked so many times by the people you care about the most, you stop putting yourself out there..  Det är nog de knäppa sidorna man håller igen på.. De sidorna som kommer fram när man bara är totalt fri.. Jag spelar aldrig piano för någon, visar aldrig mina texter eller dikter (skriver ganska mycket..), och foton som jag tar får ingen se.. för det skulle vara att sänka garden..

De flesta tror nog att de känner mig.. att jag är den som verkligen släpper in människor och slappnar av.. Då har jag ju kanske lyckats hålla muren intakt? Eller är det muren i sig som är det största misslyckandet av dom alla?

En uttjatad quote men den stämmer väldigt bra..