I did it!!! Tvivel.. ångest..
Jag fick mitt MVG på mikrobiologiprovet.. och nu är jag lite närmare 20,0 och min läkarutbildning = )!
Fast.. jag är lite purken ändå. Jag tänker på alla mina vänner runtomkring mig som är ute och reser, som lever livet... och sen på mig själv. En 19-årig tjej som pluggar och sliter för att komma in på sin utbildning.
Jag vill också vara den som är ute och reser, upplever, LEVER... Varför vill jag just bli läkare? Hade jag valt någon annan utbildning hade jag också kunnat vara den som upptäcker världen.
Jag har lyckats komma in på både apotekarprogrammet (ht-06) och nu på vårterminen kom jag in på juristlinjen i Stockholm. Varför valde jag inte något av de programmen? Då hade jag haft ett bekymmer mindre i världen, och varit ett steg närmare min framtid. Dessutom skulle jag kunna börja tänka på min framtida jorden runt resa...Men allt det känns så långt borta för tillfället.. Tänk att få åka jorden runt och uppleva allt tillsammans med syrran..men hon är 25 nu och flyttar snart till Holland till sin pojkvän.. Hon är färdig med sin utbildning och ska börja sitt liv..Well well, jag och hon får resa när vi blir lite äldre...Men egentligen spelar det ingen roll hur gamla jag och hon blir, resan skulle äga oavsett. Jag och hon är så knäppa tillsammans att det bara kan upplevas för att förstås = )...
Sen har vi ju min pojkvän, en hockeyspelare som inte kan resa mer än några veckor om året, pga av just det, sin hockey.. Så då stryker vi den möjligheten.. Fast det hade varit allt härligt att kunna åka runt med honom...
Sen har vi ju min kära vän L, hon och jag har ju faktiskt planerat att åka världen runt. Så fort jag har kommit in på min läkarlinjen, och vi båda har möjlighet att ta ett upphåll från plugget. Men tills jag kommer in kanske hon redan blivit färdig med sin utbildning...
Att resa är förmodligen det bästa som finns.. Jag, min ryggsäck och friheten att få resa vart jag än vill.. Få chansen att se världens alla underverk, alla växter och djur i regnskogarna, få fiska i det renaste vattnet, ligga på en kritvit strand på en avlägsen ö långt långt bort, gå på kinesiska muren, lära mig surfa på oceanens stora vågor, få dansa salsa på kubas gator en sen torsdagskväll... Nån dag ska även jag hitta mitt vattenfall...
Aja, jag har bara en fysikkurs...lite matte, och projektarbete kvar.. sen börjar resan till att bli den lycklige utvalde till programmet.. Oj.. det känns så himla långt bort...
Fast.. jag är lite purken ändå. Jag tänker på alla mina vänner runtomkring mig som är ute och reser, som lever livet... och sen på mig själv. En 19-årig tjej som pluggar och sliter för att komma in på sin utbildning.
Jag vill också vara den som är ute och reser, upplever, LEVER... Varför vill jag just bli läkare? Hade jag valt någon annan utbildning hade jag också kunnat vara den som upptäcker världen.
Jag har lyckats komma in på både apotekarprogrammet (ht-06) och nu på vårterminen kom jag in på juristlinjen i Stockholm. Varför valde jag inte något av de programmen? Då hade jag haft ett bekymmer mindre i världen, och varit ett steg närmare min framtid. Dessutom skulle jag kunna börja tänka på min framtida jorden runt resa...Men allt det känns så långt borta för tillfället.. Tänk att få åka jorden runt och uppleva allt tillsammans med syrran..men hon är 25 nu och flyttar snart till Holland till sin pojkvän.. Hon är färdig med sin utbildning och ska börja sitt liv..Well well, jag och hon får resa när vi blir lite äldre...Men egentligen spelar det ingen roll hur gamla jag och hon blir, resan skulle äga oavsett. Jag och hon är så knäppa tillsammans att det bara kan upplevas för att förstås = )...
Sen har vi ju min pojkvän, en hockeyspelare som inte kan resa mer än några veckor om året, pga av just det, sin hockey.. Så då stryker vi den möjligheten.. Fast det hade varit allt härligt att kunna åka runt med honom...
Sen har vi ju min kära vän L, hon och jag har ju faktiskt planerat att åka världen runt. Så fort jag har kommit in på min läkarlinjen, och vi båda har möjlighet att ta ett upphåll från plugget. Men tills jag kommer in kanske hon redan blivit färdig med sin utbildning...
Att resa är förmodligen det bästa som finns.. Jag, min ryggsäck och friheten att få resa vart jag än vill.. Få chansen att se världens alla underverk, alla växter och djur i regnskogarna, få fiska i det renaste vattnet, ligga på en kritvit strand på en avlägsen ö långt långt bort, gå på kinesiska muren, lära mig surfa på oceanens stora vågor, få dansa salsa på kubas gator en sen torsdagskväll... Nån dag ska även jag hitta mitt vattenfall...
Aja, jag har bara en fysikkurs...lite matte, och projektarbete kvar.. sen börjar resan till att bli den lycklige utvalde till programmet.. Oj.. det känns så himla långt bort...
Kommentarer
Trackback