- hon, den där nisse '

Japp, jag fyller 20 år idag = )!! (20 den 20e...den här dagen har jag väntat på sen jag var liten)... Ingen liten sketunge längre, nope, man är ju inte tonåring längre ;-P... hehehe... Det känns riktigt bra faktiskt! Nu behöver jag inte terrorisera pappa eller M för att fixa vin = ), nope, nisse är tillräckligt stor att köpa från bolaget alldeles själv ;-) (sen vet jag inte riktigt om jag har budgeten... men det är en annan femma ;-) ).

Vill ni veta vad som hände på min överraskningsfest? Jo, jag förstod väl det ...= )... Jag hade askul!! Ja, ända fram till ett olyckligt samtal och sms... Men fram till dess hade jag jättekul! Jag var nog lite väl i dimman, hehehe, det är andra gången jag missar min "perfekta" alkoholnivå att det blir för mycket.. Men det gör inget, det kommer fler kvällar, många fler !

T kom!!!!!! Kärlek och lycka...Så honom ockuperade jag hela kvällen tills han va tvungen att gå på en kompis studentskiva. Jag måste träffa honom igen, i nyktert tillstånd. Jag var nog ganska knäpp i hans ögon i fredags..men det är jag nog alltid med honom = )!

Det blev mycket dans också i fredags, vilket var riktigt nice. Jag fick önska vilka låtar jag än ville, hela kvällen...Tyvärr utnyttjades inte den möjligheten fullt ut... Men en eller två låtar var mina iaf (helt klart kvällens bästa ;-P...hahaha).. En gammal vän, J, kom också... Helt underbar kille det där... Han har ALLTID ett leende på läpparna, oavsett... Sen är han mysig att dansa med också = )... (Han har flickvän och vi är bara bra vänner...Jag har inte umgåtts med honom på 3 år kanske, men när vi väl träffas så känns det som om det vore igår).

Jag och L hade tänkt ta sista bussen hem som går halv 3 från stan. Det betyder att vi var tvungna att ta bussen som gick kvart i, kvart över, från festen. Men tror ni inte då att den sista bussen från den stationen går PRICK, bara för att det är den sista. Jävla as. Hursomhelst, L haffade en taxi ner till stan, egentligen vet jag inte varför jag inte hoppade på den taxin, jag tror att jag hade ringt mina päron då... Jag kunde ju faktiskt följt med henne. Jag trodde nog också att hon skulle ända hem med den taxin... Jag stannade och satt med J (en annan J, damn va många J'n jag känner) och pratade...Efter en liten kom räddarna i nöden (pappa och mamma, vilka änglar... Jag trodde någon annan skulle sitta i bilen.. Men inte, tack och lov).. och sen var den kvällen slut. Med mycket blandade känslor satt jag i bilen och rullade hemåt..

Igår, vid halv 8 tiden när jag ska äta middag skriver L "ska vi spela kubb", på msn. Jag fattar noll och tror att bruden vill spela kubb över msn... Men tydligen var hon ensam hemma och ville ha lite myspys (vi gillar sånt... mer spontanitet = ) !!).. Så vid 10 kör (övningskörde)...jag dit. Mysigt värre! Det var jag, L, F, J, M... Vi lirade lite poker (jag ägde, fast jag sög...hahaha), men det var riktigt kul. Förstår varför killar spelar det så mycket, men jag förstår också varför de inte spelar med oss tjejer...hehehe, jag förstår precis...But hey, vi tjejer ska äga grabbarna någon dag, någon dag. Eloge till L som helt klart spelade mest professionellt av oss tjejer. Hoppas jag inte behöver oroa mig över ett spelberoende i framtiden ;-).. Efter spelet kollade vi the neverending story, The Guardian... Den kändes grymt lång...Tror den var 2,5 timme! Men det var rätt okey, inte riktigt min sorts film, men den var helt okey. Jag har upptäckt att thriller är min genre...och tecknat B-)! Fast egentligen går allt hem.. Förutom Sci-fi och vissa fantasy filmer (Eragon M, du tvingade på mig ERAGON...)... Klockan 3 bar det av hem.. Söta F skjutsade hem mig, hur snällt som helst, TACK = )! Jag längtar till mitt körkort.. Jag, M och J gjorde halkbanan tillsammans..Båda två har körkort... Men M kör en Saab 900, så jag vet inte vem det är mest synd om...hahaha, va rolig jag känner mig idag. Förlåt, det är faktiskt hans mammas bil, så jag menar absolut inget illa = )...

Imorse väcktes jag av mamma och pappa som sjöng för mig, och frukost på sängen = )! Mysigare föräldrar än mina får man leta länge efter! Det finns inte.. De är bäst, helt underbara... Japp, jag är M&P-kär = )!

Nu ska jag plugga lite fysik. Ikväll ska jag umgås med en viss person... Vi får se hur det hela slutar. Igår var jag helt galet glad, men idag, jag vet inte riktigt hur det känns. Undrar vad jag ska ha på mig? Äh, jag är födelsedagsbarnet, så det kvittar = )!

Puss på er!

= )! T, som jag skrivit om tidigare, han kommer nog ikväll... Det är lycka! Jag hoppas hoppas att han inte drar sig ur i sista sekund, men han är inte sån... 10 månader, det är lång tid att inte ha träffat någon som betyder så mycket... Men ikväll ni, ikväll är det FEST!

Jag tror inte ni förstår vilka underbara vänner jag har = )! Jag fyller år på söndag... Och J och M har ordnat en överraskningsfest till mig = )! Eller, det är ingen överraskning längre hehehe men ändå. De hade planerat att styra upp en fest, och nu när jag fyller år så blev det till min ära. Förstår ni vilka underbara vänner jag har? Varenda en, såå underbara. I thank my lucky star för dem...

Ååh va kul det ska bli!! Underbar fredag...Underbart att ha en till fest att se framemot... Jag hoppas det blir spännande ;-) *blink till L* = )!


Puss på er!

...det är såå underbart = )! L, jag hoppas att du läser min blogg... Annars är det pinsamt...Ja, alltså, att jag skriver saker till dig, och du inte läser det. Det är lite "galna tanten som pratar med sina katter" stuk på det annars = )!...

Idag damp mitt kårleg ner i brevlådag. JAAAAAAAAAAAAAA. Äntligen.. Som jag har kämpat för det lilla gula kortet. Den ska slitas med hälsan kan jag lova ;-)!

Ni vet den där känslan, som gör att man bara ler hela tiden? När man går runt och ser ut som ett fån? Sån är jag just nu... Jag sitter och bara ler... Jag kan inte koncentrera mig... Kan inte plugga... Utan jag är högt ovanför molnen just nu = )! (L, illa illa...jag vet)...

Åååh! Idag sätter sig min vän T på flyget på väg till Sverige!! Jag och han har haft våra ups and downs.. Men för tillfället pekar det uppåt, och det ska bli så kul att träffa honom! Jag har saknat hans busiga blick som bara han kan ge...Den dyker ofta upp i samband med hans drivningar...Åh, DRIV MED MIG. HAHAHA.. Nej men seriöst.. Jag är i sånt lyckorus = )! Hoppas det håller i sig, *hoppas hoppas* och att det inte är förgäves... Hursomhelst.. Han landar vid 7-8 tiden imorgon, och jag önskar att jag hade kunnat möta honom vid flygplatsen. Oj vad överraskad han skulle blivit..Men jag är alldeles för blyg för det. Tänk, alla hans bröder kommer kanske vara där, hans vänner och mamma och pappa. Nej, Nisse stannar hemma imorgon bitti. Fast mina tankar kommer definitivt vara på alla Arlanda = )!

Jag tror att jag har bestämt mig för att köpa ett danskort till nästa termin. Med det kortet får man gå på alla danskurser, så ofta man vill. Jag har verkligen lust att återuppta dansen. Dessutom vill jag lära mig lite bugg, vals och sånt också. Egentligen behöver jag nog en danspartner. M kanske blir offret = )...*hihihi*... Vi får se, jag har tid på mig...




Apropå pirret...Egentligen borde jag vara lite mer långsint. Men nope, I can't do it...

Nej nu ska jag upp bland molnen igen!

= ) = )


Förresten, Utgång någon?

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har SÅHÄR mycket med skolan...men jag känner mig så himla omotiverad. Jag går och bara tänker på imorgon. En av mina bästa vänner har fyllt 20 så han har kalas = ), ska bli sååå roligt. En vän har anlänt från Linköping också, så hon ska med mig på fest ! Ska bli riktigt roligt. Efter kalaset blir det utgång med några andra nära och kära (?). Åh.. det pirrar lite måste jag säga... L, you know why. Jag känner mig som en 12 åring igen.. Men men, egentligen är det bara förgäves.. Härligt, men förgäves.

Ikväll är det också utgång, men inte för min del (men jag vill jag vill jag vill...)... Jag är supersugen, men det är nog bäst om jag låter bli. Jag är inte riktigt frisk än, dessutom har jag massor att göra här hemma.. + att jag skulle känt mig som värsta stalkern av obvious reasons.

Idag har jag solat...Jag är så himla blek att jag kände att en gång till i solariumet bara kan göra gott. Dessutom ska jag ha en vit klänning imorgon, och jag vill gärna inte smälta in i den riktigt... jag funderar om det ska bli en solning imorgon också? Kanske lite för tätt inpå...Men ni som känner mig vet att det behövs. På bilderna från M's fest ser jag ut som ett spöke, speciellt när jag står bredvid J som precis kommit tillbaka från Thailand.. Han är en sån glidare, först bodde han i LA i ett halvår... Sen när han knappt varit hemma åker han till Thailand.. åååh jag vill också!!!

Idag träffade jag även J på stan (min vän från Linköping), hon följde med och solade hon också = )! Sen blev det lite impulsköp på Indiska.. Så fina tunikor/klänningar att jag inte kunde låta bli att köpa dom (2 stycken hihihi)

Nej nu ska jag plugga lite.. Ha det gott suckers!

Jag vet. Jag existerar inte här längre. Men jag tror att jag är tillbaka. Jag har så mycket att berätta, att dela med mig, visa er (du den enda IP adressen som läser det här ;-) kärlek till dig! )... Men idag orkar jag inte.

Men jag kan informera er om att jag vill...nej, jag ska den där parkasen från Monki. Vilken kärlek det är till den. Jag undrar om den finns kvar? Troligen inte. Men jag vill ha den. Ömsesidig kärlek där.

Jag gjorde högskoleprovet idag by the way. Kärlek? Nej.   Frustration? Ja.        Livsglädje? Nej.
Bra då fortsätter vi.

Sov gott folket. I'm back....Tror jag?

Oj vad skoj det är att städa sitt rum *låt sarkasmen kittla*! Vart kommer allt skräp ifrån? Varför kan jag inte bara slänga bort skräpet, när det förvandlas från dugligt till skräp? Jag gillar inte mitt rum egentligen, den skriker inte MIG om den... Den skriker, förvaringsplats... Men inte mitt rum. Innan vi flyttade hit hade jag världens finaste rum, oj va mysig den var. Jag hade lila tapeter, och en bård i form av löv som sträckte sig runt mitt rum. All inredning gick i silver/grått, lila och grönt. Det rummet var visserligen mindre, men den hade mer personlighet. Jag kanske får skylla mig själv, jag vet inte, det är mitt färgval i det rummet jag har nu. Det är jag som inrett, om man nu kan kalla det inredning.

Jag slänger saker hela tiden nuförtiden, men det tar aldrig slut. Jag har varit en sådan person som har väldigt svårt att släppa taget om kläder, smycken, prylar... Ja allt egentligen, jag hatar eller  hatade att slänga saker. Var tvungen att spara på allt, precis ALLT. Fyfan. Nej, jag har ingen tid att spilla, jag måste gå tillbaka! Wiiii....

Nej, de senaste dagarna har inte varit toppen måste jag säga. Det tar på krafterna att vara sjuk, dessutom har jag så himla mycket att göra, men jag skjuter upp det hela tiden... Inte bra, inte bra alls. Varför skjuter man alltid upp det viktigaste man har att göra? Tror man att det kommer bättre tider? Att någon kommer och gör ärendena åt dig? Det händer aldrig...

Just nu rensar jag mitt rum lite, och funderar på att sälja lite saker på Tradera. Jag undrar hur många som verkligen får sina saker sålt där? När jag kollade lite nu var det en massa auktioner som skulle avslutas utan några bud. Väldigt få saker som var budade på faktiskt... Hmm.. Får fundera lite över det.

Utåt är jag förmodligen ganska social.. väldigt social. Mina vänner kan irritera sig på att jag oftast bara skrattar och är glad, och dessutom har jag ganska lätt att träffa nya människor.. Men när allt kommer omkring, när man måste vara ärlig mot sig själv, så är det väldigt få människor som faktiskt känner mig. Seb känner mig.. och min syster.. men sorgligt nog är de dem enda två jag slappnar av med helt.. Seb började jag inte slappna av med förrän efter 4-5 månader.. Jag driver nog ganska mycket, mestadels för att hålla människor på avstånd.. Vägrar vara sårbar.. When you've been fucked so many times by the people you care about the most, you stop putting yourself out there..  Det är nog de knäppa sidorna man håller igen på.. De sidorna som kommer fram när man bara är totalt fri.. Jag spelar aldrig piano för någon, visar aldrig mina texter eller dikter (skriver ganska mycket..), och foton som jag tar får ingen se.. för det skulle vara att sänka garden..

De flesta tror nog att de känner mig.. att jag är den som verkligen släpper in människor och slappnar av.. Då har jag ju kanske lyckats hålla muren intakt? Eller är det muren i sig som är det största misslyckandet av dom alla?

En uttjatad quote men den stämmer väldigt bra..

Vilken bra dag det är idag. Allt har känts så bra. Igår bestämde jag mig, och idag började det. Från och med idag ska jag lägga ner tid på mig själv. Jag ska gå vidare... Jag ska lämna den där människan bakom mig, människan som håller igen mig, som inte låter mig vara mig själv, utan att ens veta det själv. Jag har burit på så mycket i tre år, jag har inte släppt taget. Jag har inte kunnat, inte velat. Men  nu, nu måste jag. Orkar inte mer, jag orkar inte tänka på saker jag inte har någon kontroll över. Inga mer tankar på "tänk om, om bara..." . Ingen kommer skapa det perfekta ögonblicket för dig, du måste skapa den själv. Du måste se till att det händer. Jag har daltat för mycket, utan att göra något saken permanent. Men nu, idag, börjar det... Jag ska klara det.

(L, den här gången ska jag och du klara det)

Jag fick mitt MVG på mikrobiologiprovet.. och nu är jag lite närmare 20,0 och min läkarutbildning = )!

Fast.. jag är lite purken ändå. Jag tänker på alla mina vänner runtomkring mig som är ute och reser, som lever livet... och sen på mig själv. En 19-årig tjej som pluggar och sliter för att komma in på sin utbildning.
Jag vill också vara den som är ute och reser, upplever, LEVER... Varför vill jag just bli läkare? Hade jag valt någon annan utbildning hade jag också kunnat vara den som upptäcker världen.

Jag har lyckats komma in på både apotekarprogrammet (ht-06) och nu på vårterminen kom jag in på juristlinjen i Stockholm. Varför valde jag inte något av de programmen? Då hade jag haft ett bekymmer mindre i världen, och varit ett steg närmare min framtid. Dessutom skulle jag kunna börja tänka på min framtida jorden runt resa...Men allt det känns så långt borta för tillfället.. Tänk att få åka jorden runt och uppleva allt tillsammans med syrran..men hon är 25 nu och flyttar snart till Holland till sin pojkvän.. Hon är färdig med sin utbildning och ska börja sitt liv..Well well, jag och hon får resa när vi blir lite äldre...Men egentligen spelar det ingen roll hur gamla jag och hon blir, resan skulle äga oavsett. Jag och hon är så knäppa tillsammans att det bara kan upplevas för att förstås = )...
Sen har vi ju min pojkvän, en hockeyspelare som inte kan resa mer än några veckor om året, pga av just det, sin hockey.. Så då stryker vi den möjligheten.. Fast det hade varit allt härligt att kunna åka runt med honom...
Sen har vi ju min kära vän L, hon och jag har ju faktiskt planerat att åka världen runt. Så fort jag har kommit in på min läkarlinjen, och vi båda har möjlighet att ta ett upphåll från plugget. Men tills jag kommer in kanske hon redan blivit färdig med sin utbildning...

Att resa är förmodligen det bästa som finns.. Jag, min ryggsäck och friheten att få resa vart jag än vill.. Få chansen att se världens alla underverk, alla växter och djur i regnskogarna, få fiska i det renaste vattnet, ligga på en kritvit strand på en avlägsen ö långt långt bort, gå på kinesiska muren, lära mig surfa på oceanens stora vågor, få dansa salsa på kubas gator en sen torsdagskväll... Nån dag ska även jag hitta mitt vattenfall...

Aja, jag har bara en fysikkurs...lite matte, och projektarbete kvar.. sen börjar resan till att bli den lycklige utvalde till programmet.. Oj.. det känns så himla långt bort...

Här man ska berätta om sig själv kanske?

Nej, jag heter inte nisse egentligen (tack och lov, är ju faktiskt ett flickebarn ;-) ), men jag vet inte riktigt hur jag känner inför att skriva mitt namn här =S... Men det kommer nog det också! Min vän L kallade/kallar mig för nisse, och jag tycker om det faktiskt...heheh... När jag var liten ville jag alltid ha ett smeknamn, men så blev det inte då. När jag blev 15-16 kallades jag plötsligt müsli (!) hmm, ingen favorit men i skojighetens anda så visst.. Som tur var så var det inte något som fastnade och mitt namn kom tillbaka.. Idag är jag någons nasse, nisse, müsli, nääz... så min önskan om smeknamn besannades till slut, på både gott och ont = )!


Jag tog studenten i somras (är alltså 19, fyller 20 i maj).. Just nu höjer jag några betyg för att komma på läkarlinjen. Har velat bli läkare sen jag var pytteliten (var tjock som barn så egentligen var jag nog inte så himla liten ändå ;-) heheh), efter det var det astronaut som gällde. Men jag insåg mina begränsningar och gick tillbaka till läkare = ).
Jag älskar barn, vill verkligen bli barnläkare eller barnkirurg. Vill jobba ideellt, göra något för någon som behöver det.. Skulle anmält mig till Läkare utan Gränser redan nu om det gick...
Att diskutera är nog det roligaste som finns, om allt mellan himmel och jord, men politik, utrikespolitik är nog det som förmodligen sitter närmast hjärtat.. Blev/fick "Klassens Fredspris" (tack så mycket för det förresten) vilket förhoppningsvis säger något om mig. Jag står alltid på de underdogs sida, och fördömer allt som har med högerns kapitalistiska egopolitik att göra. Politik ligger mig väldigt varmt om hjärtat och jag kommer nog engarera mig mer när jag har lite mer tid.

När jag har någon fritid och några dagar till övers, försöker jag träffa min pojkvän så mycket som det bara går = ).. Vi har ett långdistansförhållande idag (han är hockeyspelare, och den här säsongen flyttade han ifrån uppsala..) som är det bajsigaste som finns.. Men what to do.. Vi pratar i telefon varje dag, och på kvällarna får jag alltid mina godnatt-pussar and that's all that matters.. Har man långdistansförhållande blir man nog bättre vänner, än om man hade bott i samma stad tror jag.. Vi pratar ju så himla mycket, och S är verkligen min närmaste vän.. Skulle det inte vara vi senare, skulle jag ändå aldrig släppa taget om honom.. Oavsett hur det än tagit slut skulle jag hitta tillbaka till min vän = )

Nu ska jag plugga lite mikrobiologi... oj vad jag har varit dålig på det! Aja baja...fy fy..